Tesomet för behandling av Prader-Willis syndrom

Tesomet är en fastdoskombinationstablett av tesofensine och metoprolol, som för närvarande prövas klinisk för behandling av Prader-Willis syndrom och hypotalamisk fetma.

Prader-Willis syndrom

I september 2019 rapporterade Saniona positiva kliniska fas 2a-resultat hos tonåriga patienter med PWS.

Studien utformades som en undersökande randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad Fas 2a-studie. Studiens primära effektmått var att undersöka förändringen i kroppsvikt under 12 veckors behandling med Tesomet jämfört med placebo. Sekundära effektmått omfattade ätmönster och matsug (hyperfagi), kroppssammansättning, fetter och andra metabola parametrar.

Den första delen av denna fas 2a-studie i PWS var en dubbelblind placebokontrollerad studie hos vuxna patienter. Denna delen av studien visade att Tesomet är effektiv i denna patientpopulation med PWS i en dos av 0,5 mg per dag.

Den andra delen av studien var en tre måneder dubbelblind placebokontrollerad fas, följt av två öppna förlängningsfaser på tre måneder vardera, i tonåren. Studien visar att Tesomet verkar vara säkert och tolererat vid lägre doser (0,125 mg/dag och 0,25 mg/dag) och att Tesomet ger en dosberoende effekt på vikt, BMI och hyperfagi överensstämmande med den som observerats hos vuxna patienter vid den högre dosen 0,5 mg/dag.

Den avslutade fas 2a-studien antyder en positiv effekt av Tesomet i denna allvarliga sällsynta genetiska sjukdom och resultaten ger ytterligare stöd vägledning inför de registreringsgrundande fas2b/3-studier som vi nu planerar i PWS.

Prader-Willis syndrom är erkänd som den vanligaste genetiska orsaken till livshotande övervikt. Sjukdomen orsakas av en radering eller förlust av funktioner av ett kluster av gener på kromosom 15, vilket bland annat leder till dysfunktionell signalering i hjärnans aptit/mättnadscentrum (hypotalamus). Patienterna lider av en konstant, extrem, glupande och omättlig aptit oavsett hur mycket patienterna än äter. Som ett resultat lider många av de som drabbas av Prader-Willis syndrom av sjuklig fetma och ökad dödlighet. Hetsätning och fixering vid mat brukar börja före 6 års ålder. Hyperfagi påverkar livskvaliteten för såväl patienterna som deras familjer.

Publicerad data från patientorganisationer uppskattar att det finns omkring 20 000 kända patienter i USA och Europa tillsammans, vilket motsvarar en prevalens av kända och diagnostiserade PWS-patienter på 1:40 000. Det finns inget botemedel mot denna sjukdom och det finns ingen godkänd behandling tillgänglig.

Det finns ett betydande medicinskt behov av behandlingar som kan minska hyperfagi och erbjuda viktminskning hos dessa patienter. PWS är en betydande kommersiell möjlighet för Tesomet, med 20 000 patienter i USA och Europa tillsammans och en potentiellt gynnsam prisbild som särläkemedel.

Hypotalamisk fetma

Saniona genomför för närvarande en Fas 2-studie av Tesomet för att behandla hypotalamisk fetma. Studien omfattade 21 patienter och genomfördes vid Rigshospitalet i Köpenhamn. I denna randomiserade, dubbelblinda, placebokontrollerade studie fick patienterna antingen Tesomet (tesofensine 0,5 mg + metoprolol 50 mg dagligen) eller motsvarande placebo (2:1 randomisering) under 24 veckor följt av en öppen förlängning där alla patienter får Tesomet i 24 veckor, vilket ger en sammanlagd behandlingsperiod om 48 veckor.

I mars 2020 rapporterade Saniona att den sista patienten har avslutat den inledande dubbelblinda delen av studien. Totalt 18 patienter, av de ursprungliga 21 patienter som påbörjade studien, har nu fortsatt in i den öppna förlängningsdelen av studien. Saniona räknar med att kunna rapportera de preliminära resultaten från den dubbelblinda delen av studien under andra kvartalet 2020.

Både Prader-Willis syndrom och hypotalamisk fetma är sällsynta sjukdomar som kännetecknas av ett konstant matbegär som får allvarliga följder för patienterna. Hypotalamisk fetma kan orsakas av skador på hypotalamus, till exempel från en ovanlig hjärntumör eller att tumören avlägsnas genom ett kirurgiskt ingrepp samt genom andra typer av skador på hypotalamus, inklusive stroke, hjärntrauma eller strålning för cancerpatienter. Hypotalamus är ett litet centrum i hjärnan som styr viktiga biologiska funktioner, bland annat kroppstemperatur, hunger och kroppsvikt. En sällsynt hjärntumör, kraniofaryngiom, eller behandlingen av den, är den vanligaste orsaken till hypotalamisk fetma. Hypotalamisk fetma kallas därför ibland kraniofaryngiomrelaterad fetma.

Ett kraniofaryngiom är en godartad tumör, som vanligtvis drabbar barn i åldern 5–10 år, även om det ibland kan uppkomma i vuxen ålder. Kraniofaryngiom är också en sällsynt sjukdom med en uppskattad prevalens på 1:50 000 i USA. För nästan alla patienter omfattar behandlingen ett kirurgiskt ingrepp för att avlägsna tumören. Ingreppet kan leda till komplikationer, inklusive skador på hypotalamus, som i sin tur leder till förlust av aptitkontroll, omättlig hunger och höggradig fetma. En hög frekvens av hypotalamisk fetma, 30–77 procent, har rapporterats efter behandling. På grund av den omättliga hungern som påminner om Prader-Willis syndrom, kallas hypotalamisk fetma ibland för ”förvärvat Prader-Willis syndrom”.

Tillståndet minskar patientens livskvalitet, och det finns i dagsläget ingen effektiv farmaceutisk behandling för aptitkontroll för de här patienterna.