GABAA α2/α3 programmet för behandling av neuropatisk smärta

GABAA α2 och α3’s subtypsreceptorer uttrycks av nerver i ryggmärgen som styr smärtsignalering till hjärnan. Det är denna kontrollcentral som inte fungerar hos många patienter med neuropatisk smärta. Saniona’s α2/α3 substanser arbetar selektivt på receptorer innehållande α2 och α3-proteiner utan effekt på de huvudsakliga GABAA-receptorerna i hjärnan, inklusive den så kallade proteinsubtyp α1, som är ansvarigt för de sedativa och hypnotiska effekterna av ospecifika GABAA-substanser såsom Valium. Genom att specifikt modulera GABAA α2 och α3 receptorsubtyp förväntas Saniona’s α2/α3 substanser att bygga upp eller förbättra kroppens eget smärtregleringssystem i ryggmärgen utan oönskade biverkningar, såsom sedering. De prekliniska studierna med AN363, och flera andra substanser från serien, har bekräftat effekten i djurmodeller om neuropatisk smärta utan den sedativa effekten. Även studier i människa med en analog (AN721) till AN363 stöder att detta koncept kan utsträckas till människor.

Neuropatisk smärta orsakas av skada eller sjukdom som påverkar det centrala eller perifera nervsystemet, exempelvis diabetes, varicella zoster (bältros), cancer och HIV, mekaniska skador och trauma, eller läkemedelsanvändning, exempelvis strålbehandling. Neuropatisk smärta är ofta kronisk och bestående. Välkända smärtstillande läkemedel har ingen eller liten effekt på neuropatisk smärta. Bortsett från narkotiska smärtstillande medel (där toleransutveckling är ytterligare en komplikation), behandlas patienter vanligtvis med läkemedel som utvecklats för andra indikationer, till exempel antiepileptika och antidepressiva medel. Enligt Decision Resources är marknaden för neuropatisk smärta omrking 6 miljarder USD. Det uppskattas att cirka 40-60 procent av de behandlade patienterna inte svarar på existerande läkemedel och att de återstående patienterna i allmänhet bara uppnår partiell lättnad.

Saniona har slutfört de prekliniska toxikologistudierna för AN363. Saniona tillkännagav i maj 2016 at pausa utvecklingen av AN363 och i stället att inleda utökade icke-GLP prekliniska studier på en back-up-substans till AN363 i syfte att föra denna substans vidare mot klinisk utveckling.